Att ensilera i balar har blivit vanligare. Det har ökat flexibiliteten, men även påverkat kvaliteten på det slutliga ensilaget. Läs mer om fördelarna med de olika lagringsmetoderna.
Tornsilos
I tornsilos sker inte någon aktiv packning av grödan utan man förlitar sig helt på att grödans densitet ska vara tillräcklig för att god packning ska uppnås. Detta innebär att densiteten i en tornsilo kommer att variera, högst i botten och lägre högre upp. Genomsnittsdensiteten brukar vara ca 300 kg ts/m3. Låg ts-halt i botten av silon leder ofta till stora förluster av pressvatten och därmed även stora näringsförluster.
Rekommenderat är att ligga kring ca 45-50 % ts i botten och sedan gradvis blötare gröda högre upp i silon. I toppen bör inte grödan vara torrare än i en plansilo, det kan även vara motiverat att lägga direktskördad gröda överst, dock förutsätter det användning av tillsatsmedel för att klostridietillväxt ska undvikas.
Uttagshastigheten bör vara minst 5 cm/dag, gärna mer. Vid få djur är det alltså bättre med en smal och hög silo än en låg och bred. För att kunna skilja på olika partier av ensilage bör man även ha en silo för varje skörd.
Plansilo
Det viktigaste för att lyckas med ensilering i en plansilo är, förutom baskraven, en god täckning, bra packning och ett tillräckligt uttag ur silon. För att underlätta packningen bör grödan vara hackad med exakthack, det snabbar även på fermentationen och gör det lättare att få en jämn yta vid uttagning.
Torrsubstansen i grödan är avgörande för hur lätt det blir att lyckas med ensilaget, ts-halten bör ligga runt 28 och 35 %. Om ts-halten är lägre än 28 % kommer man att få pressvatten vilket innebär förluster av näringsämnen och miljöpåfrestningar.
En hög ts-halt gör att grödan blir mer porös och därför mer svårpackad vilket kan leda till problem med varmgång, detta kan dock förebyggas med tillsatsmedel. För att garantera kvaliteten på ensilaget bör man ha en uttagshastighet på 15-30 cm i silon varje dag, ju varmare väder desto snabbare. Normalt packas ensilaget till en densitet på ca 200 kg ts/m3 vilket gör att plansilos passar till besättningar från 50 kor och uppåt. För riktigt stora besättningar är plansilos det enda rimliga alternativet.
Balar
Fördelarna med balar är bland annat att det är lätt att sortera olika foderpartier, möjliggör utfodring av ensilage på gårdar med liten foderåtgång samt att de möjliggör handel med ensilage. Ett balsystem kräver inte heller några större permanenta investeringar, förutsatt att man använder sig av maskinstation vid skörd. Nackdelarna med balar är plaståtgången och att de är relativt känsliga.
Hanteringen av balarna är mycket viktig. För att undvika skador på plasten bör de inte hanteras från tre dagar efter skörd fram till utfodring. För att detta ska fungera bra rekommenderas det att balarna tas hem, helst innan inplastning, men om man väljer att plasta i fält ska de hem inom tre dagar, detta beror på att plasten annars har hunnit torka och spricker i samband med att balarna flyttas vilket kan leda till syreläckage. Balarna bör förvaras på hårdgjord yta för att minska risken för gnagarangrepp. Genom att stapla balarna minskas ytan som behöver hårdgöras och mängden nät som krävs för att skydda mot fåglar.
För att minimera plaståtgång och arbete i samband med hantering av balarna är balarnas densitet viktig. Hög densitet innebär att det blir färre balar/ton ts som måste hanteras. Optimal ts-halt varierar mellan olika pressar, men generellt tycks det finnas ett optimum runt 45-50 % ts-halt. För att säkerställa en syrefri miljö rekommenderas vanligen 6 lager vit plast. Detta tycks räcka för det mesta, men erfarenheter från varma, soliga somrar visar att det kan behövas 8 lager detta för att plastens luftgenomsläpplighet ökar när den blir varm. Ska balarna hanteras mycket t ex vid försäljning kan det vara lämpligt med ytterligare plast och/eller inplastning åt flera håll, vilket kräver speciella maskiner, för att minska riskerna.
Slang och korv
Ensilering i slang/korv kombinerar vissa fördelar från storbalar och plansilor. Det krävs inga investeringar i permanenta strukturer, de har en liten snittyta, ger snabbt syrefri miljö, har en hög kapacitet och fungerar och packas med ett hackat foder. Tekniken kan dessutom användas för andra grödor, exempelvis spannmål.
Den lilla, i jämförelse med plansilo, snittytan gör den möjligt att använda slang/korv även i små besättningar. I större besättningar kan slang/korv användas för att utfodra flera partier samtidigt. Nackdelarna med slang/korv-ensilering är att man är beroende av en särskild packningsmaskin och tillgängligheten på den. Systemet är även mycket plastberoende och ts-känslig. För att packningen ska fungera optimalt krävs en ts-halt runt 40%.
